Vitt som ..snö?
Så hette en dikt jag skrev när jag var 12. När man var mindre låg kreativiteten mycket närmare till hands än vad den gör nu. Dagdrömmar och fantasier mixades med verkligeheten och det blev en härlig röra i huvudet alldeles för ofta, men vad mycket kul och knäppiga saker man hittade på! Alla berättelser man skrev på svenskan i skolan och alla lekar man hittade på under håltimmarna. Tänk om man hade kunnat göra en kopia av den primitiva lilla gullhjärnan man hade, och spara ner någonstanns, typ på ett usb eller ngt.
Jag tror att fantasin formodligen fungerar på samma sätt som att t ex hålla andan under vattnet.
Det är något som väldigt små barn från början har naturligt, som man faktiskt kan förädla och behålla..genom mycket, mycket arbete och tålamod. ..
Ju mer krav och ideal utifrån som inkräktar på våra från början så unika och orginella små tankar och idéer
-ju mer blir våra hjärnor allt mer lika varandra, för att sedan i tonåren resultera i trots och revolt. Allt för att kunna hitta tillbaka till just det där lilla som gör var och en av oss till orginal.
Komplicerat och så poänglöst på något sätt...?!
...och ändå inte.
Hur som helst, efter fyra timmar på moratåget anlände jag till ett av sveriges vackraste och utan tvekan mest anrika bygder.
Man påminns om att Sverige är ett långt land när man vaknar på morgonen och upptäcker att det ser ut såhär utanför fönstret!
Vitt som ...snö? :)
Medan det nere i Storstan fortfarande finns gröna, nja, kanske inte då, men åtminstonde gula löv kvar på träden.
Ja, så nu sitter vi här och tittar ut på snöovädret; Jag och Torsten.
Torsten, som jag så många gånger önskat, bönat och bett till gudarna om att förvandla till människa. Det skulle vara så roligt att kunna prata som vanligt med sin ..lilla lillebror!
Jag tror att fantasin formodligen fungerar på samma sätt som att t ex hålla andan under vattnet.
Det är något som väldigt små barn från början har naturligt, som man faktiskt kan förädla och behålla..genom mycket, mycket arbete och tålamod. ..
Ju mer krav och ideal utifrån som inkräktar på våra från början så unika och orginella små tankar och idéer
-ju mer blir våra hjärnor allt mer lika varandra, för att sedan i tonåren resultera i trots och revolt. Allt för att kunna hitta tillbaka till just det där lilla som gör var och en av oss till orginal.
Komplicerat och så poänglöst på något sätt...?!
...och ändå inte.
Hur som helst, efter fyra timmar på moratåget anlände jag till ett av sveriges vackraste och utan tvekan mest anrika bygder.
Man påminns om att Sverige är ett långt land när man vaknar på morgonen och upptäcker att det ser ut såhär utanför fönstret!
Vitt som ...snö? :)
Medan det nere i Storstan fortfarande finns gröna, nja, kanske inte då, men åtminstonde gula löv kvar på träden.
Ja, så nu sitter vi här och tittar ut på snöovädret; Jag och Torsten.
Torsten, som jag så många gånger önskat, bönat och bett till gudarna om att förvandla till människa. Det skulle vara så roligt att kunna prata som vanligt med sin ..lilla lillebror!
...och så kom den dagen då bloggen Elixir såg sitt första dagsljus!
Gryning i smögen -06
Man får aldrig en andra chans att göra ett första intryck
Vilken härlig prestationsångest den käcka rubriken födde!
Efter en fika igår, med två nyvunna vänner - när framtidsvisioner, drömmar, idéer och planer vädrats i flera timmar, valsade en tanke förbi. En tanke jag inte alls hann tänka igenom innan jag lät tungan forma och spotta ut;
"Nä hurni, usch vad det kliar i tankarna alltså.."
Så här efteråt måste jag säga att jag är rätt nöjd med den "sägningen".
Fixellifix och vips blev även jag en ..."bloggare".
Välkommen!
Tack!
